.Syskonförsök och bebistankar.

Den där längtan som man hade innan våra älskade små finns ju inte på samma sätt längre. Men någonting snarlikt i mitt hjärta talar om att vi inte är färdiga.

Vi är otroligt tacksamma för att vi är välsignade med två helt galet fantastiska killar. MEN, ett eller två barn till skulle vara jackpot.

Det lutar åt försök igen nästa sensommar. Men först måste jag se om jag kan jaga rätt på gynekologen som var ansvarig för mig på Specialmödravården/gyn under graviditeten. Det var även hon som genomförde min konisering.

Jag måste fråga om jag ska räkna med ytterligare en graviditet i mer eller mindre liggläge. Om det är hög risk att jag får hyperemesis igen. Om om om.

Allt detta spelar stor roll, då vi inte kommer påbörja syskonförsök vid den tiden om jag förmodligen måste ligga ner.. 

 

.Tack.

Tack för era tummar och tankar. Lika obehaglig var undersökningen som alltid, men nu är det gjort. Tänker positiva tankar och hoppas på svar innan jul.(Även om hon sa upp till 8(!!!!!) veckor.)

Nu släpper vi dock det för en stund då vi inte kan påverka ändå. 

Här laddas det för julbord för min del med jobbet, ska bli jätteroligt. Ska även försöka pressa in lussekattsbak och kanske pepparkaksbak. Jag ÄLSKAR att pyssla och dona här hemma och har de sista veckorna börjat baka i stort sett allt vårt bröd själv. Så, har ni något snaskigt brödrecept får ni mer än gärna dela med er. 😀

Så, lite babbel från mig. Nu ropar tvätthögen i sovrummet.

Kram på er! 

.Dödsångest.

Imorgon är det dags igen för ett nytt försök på gyn. Och jag är livrädd. Hoppas få resultatet på cellprovet innan jul och att ingen mer operation behövs!

Wish me luck!

.Pyspunka.

Luften gick ur mig i förra veckan. Trött ända in i märgen - undersökningen gick ok. Nästan allt såg fint ut. En del som KAN vara något att anmärka på då den var lättblödande. Ett prov togs. Och gissa vad? Jag får besked om eventuell ny operation om 6-8 veckor!

Dödligt trött på väntan, men känner mig ändå rätt lugn då läkaren absolut inte trodde det var något!

Så, nu lägger vi det åt sidan ett tag.

Tack fantastiska ni för alla kommentarer - guldmedalj till er som alltid!! ❤❤❤

.Inte kul.

På onsdag är det dags för första kontrollen efter operationen i november.

Jag är sjukligt nervös och har dödsångest deluxe igen.

Om allt ser bra ut är det bara en kontroll, om det finns något att anmärka på kommer en biopsi göras redan samma dag om jag förstått det hela rätt. Ett vävnadsprov för att hitta eventuella tumörer.

Please låt allt se bra ut - vi har haft tillräckligt med motgångar dom senaste åren. Så min kvot är full.

.Inkontinens.

För ett par veckor sen fick jag en ny kallelse till gyn. En kallelse som bara innehöll namn på läkaren, samt tid och plats. 19 mars.
Lite konstigt tänkte jag, men tog ändå för givet att det var återbesök för nytt cellprov.(Ska ju gå var fjärde månad nu i två år.)

Sen i förra veckan fick jag en kallelse till. Som även innehöll massa information, provsvaret från koniseringen samt information om att det kan bli ytterligare en operation i samband med återbesöket den 20 mars.

Detta gjorde mig lite konfunderad, två dagar i rad men den till olika läkare på gyn. Så jag ringde, och hon som jag pratade tyckte det lät lite konstigt. Fick mitt personnummer och gick in och kollade i datorn. Efter någon minut sa hon "Ja, den 19:e gäller inkontinensen du sökt för."

Låt mig säga så här, absolut inget fel på att söka för det, men jag blev väldigt ställd. Jag lider inte av Inkontinens och har inte sökt för det. Så, jag började skratta lite tillslut då det blev så komiskt.

Dock inte så kul att kallelsen som kommit till mig, faktiskt ska till någon som går och väntar på hjälp med ett problem. Tänk om jag inte ringt och kollat liksom...

Så, tiden är struken och läkaren får leta rätt på den som ska ha kallelsen istället.

Den 20 mars är det dock dags.

Är. Lite. Nervös.

Låt allt se bra ut nu - vill INTE se några nya förändringar.

.Bortglömt.

Igår fick jag besked om proverna som togs på det som opererades bort vid koniseringen. Och förändringen klassas som en två, alltså förmodligen ofarlig. Wiihooooo - så skönt!
Ska tillbaka i mars på en nu kontroll och hoppas då att det ser bra ut..

Nu till rubriken - tydligen har provsvaren varit klara i flera veckor, men läkaren hade glömt att skicka ut dom. Tack så jävla mycket liksom. Dödsångest deluxe och dåligt mående på gränsen till depression. Men visst, tänk inte på mig..

En stor tyngd försvann oavsett från mina axlar. Men tänk om det varit dåliga resultat, hoppas inte hon glömt mig då...

.Känslostormar.

De senaste dagarna har mammakänslorna och Sara-känslorna stormat mer än någonsin.

Jag sörjer att bebistiden går så fort, samtidigt som det är så fantastiskt roligt och häftigt att följa deras utveckling. Snart är det dags att byta ut liggdelen till sittdel, sänka spjälsängen och byta babyskydden mot bilbarnstolar.

Jag kan inte låta bli att fälla en tår eller två över att jag inte hinner med, och att det kanske är första och sista gången vi upplever detta.

Samtidigt är vi så otroligt tacksamma över att vi ens får uppleva detta EN gång. Och att ha blivit välsignade med TVÅ mirakel är mer än fantastiskt. Att se deras samspel och kärlek är så galet häftigt.

Jag tror mycket av känslostormarna toppas av att jag har ordentlig dödsångest ibland. Väntar på svar från analysen efter operationen - och har ofta ont i magen.(Tror det blir värre av psyket, men har haft ont i magen hela hösten.)

Så, nu försöker vi njuta av jul och nyår och hoppas sen på bra besked i mitten av januari.

Ha en fin tisdag!!

.Ett halvt år.

Igår var mina killar 6 månader. Och som alla småbarnsföräldrar, tiden går såååå fort! Dom har liksom funnits utanför magen i ett halvt år.

Vi firade genom bad, som Ture ÄLSKAR och Sixten HATAR. Samt att Ture presenterade tand nr 3 och 4.
Sixten slog på stort och sken som en sol hela dagen och slukade middagen så den nästan kom ut genom öronen.

Ture är väldigt aktiv, men försöker inte alls ta sig framåt. Han är nöjd med att sprattla, hoppa i hoppgungan, busa och mysa, medans Sixten kämpar och kämpar för att ta sig upp i krypställning. Det ser ut som han simmar emellanåt. Han rullar också över till mage så fort man lägger ner honom, sover på mage osv. Ture försöker inte ens rulla åt det hållet.(Bara från mage till rygg.)

Vecka som gick bjöd på mest tråkiga saker i form av magsjuka för alla utom mig samt operation för mig. Operationen gick för övrigt fint och nu väntar vi 8 veckor innan besked av analysen kommer. (TACK för era kommentarer och lyckönskningar.)

Avslutade den dock med lussekattsbak och lite annat pyssel i köket.

Denna veckan ska vi försöka ta oss ut lite, har ju varit sjuka i närmare två veckor så jag börjar få lite social abstinens - sambo samt mina föräldrar i all ära - men lite vänner vore trevligt att träffa.
Sen ska även adventsgrejerna upp och jag ska försöka göra en krans att hänga på dörren..

Ha en skön vecka allihop!

Kram

.Sjuka barn.

Två killar på strax under 6 månader med maginfluensa och en sambo med maginfluensa. Och en mamma som ska opereras imorgon..

Giv mig styrka och låt mig inte insjukna!

.Cellförändringar.

Som ni vet visade cellprovet jag tog på efterkontrollen cellförändringar och ytterligare en kontroll gjordes. I tisdags fick jag besked om att cellförändringarna är kvar och att jag fått tid för operation på tisdag. (20 november.)

Jag vet att det är vanligt och att det förhoppningsvis är helt ofarligt. Men såklart får jag katastroftankar emellanåt.
Min mormor dog för 2 1/2 år sedan av cancer i livmodern och äggstockarna som spred sig. Att jag haft ont i ryggen/magen några veckor lugnar ju inte direkt ner. (Inte ryggvärk utan något annat difust.)

Under den mesta delen av tiden är jag ändå ganska lugn. Kan ju inte göra så mycket nu, utan får invänta operationen och sen beskedet av analysen som görs av det man skär bort, som kommer 6-8 veckor senare... Men sen kommer tankarna; "Tänk om".

Så, lite jobbiga tankar - men försöker så gott det går "bara" flyta med..

.Tidsbrist - eller bortprioriterad.

Jag hinner helt enkelt inte uppdatera. Eller så prioriteras det bort när det då och då finns lite tid över.

Jag var hos läkaren för en vecka sen angående cellförändringarna. Nytt prov är taget och jag får svar om 6-8 veckor. Han tyckte dock inte jag skulle oroa mig, så jag försöker låta bli.

Tack för alla tummar och kommentarer! Det hjälpte och lugnade mig mycket!

Kram på er, ni som fortfarande kikar in trots dålig uppdatering. Är bättre på instagram :-) (Sa_andersson23)

.Lugnare.

Tack! Jag känner mig lite lugnare efter era kommentarer och historier. Försöker njuta av nuet istället.

Jag har fått tid för kontroll redan på måndag så det känns skönt att inte behöva vänta så länge. Så nu hoppas jag tiden skuttar fram dit och att det inte är något farligt.

.Oroa dig inte.

I samband med min efterkontroll lämnade jag ett cellprov. Idag fick jag en kallelse till sjukhuset pga misstänkta cellförändringar.

Det KAN vara tecken på cancer. Och det KAN vara helt ofarligt. Och jag ska INTE oroa mig. Står det i brevet.

Okej - det är ju lätt.

Livrädd var ordet.