.Ett halvt år.

Igår var mina killar 6 månader. Och som alla småbarnsföräldrar, tiden går såååå fort! Dom har liksom funnits utanför magen i ett halvt år.

Vi firade genom bad, som Ture ÄLSKAR och Sixten HATAR. Samt att Ture presenterade tand nr 3 och 4.
Sixten slog på stort och sken som en sol hela dagen och slukade middagen så den nästan kom ut genom öronen.

Ture är väldigt aktiv, men försöker inte alls ta sig framåt. Han är nöjd med att sprattla, hoppa i hoppgungan, busa och mysa, medans Sixten kämpar och kämpar för att ta sig upp i krypställning. Det ser ut som han simmar emellanåt. Han rullar också över till mage så fort man lägger ner honom, sover på mage osv. Ture försöker inte ens rulla åt det hållet.(Bara från mage till rygg.)

Vecka som gick bjöd på mest tråkiga saker i form av magsjuka för alla utom mig samt operation för mig. Operationen gick för övrigt fint och nu väntar vi 8 veckor innan besked av analysen kommer. (TACK för era kommentarer och lyckönskningar.)

Avslutade den dock med lussekattsbak och lite annat pyssel i köket.

Denna veckan ska vi försöka ta oss ut lite, har ju varit sjuka i närmare två veckor så jag börjar få lite social abstinens - sambo samt mina föräldrar i all ära - men lite vänner vore trevligt att träffa.
Sen ska även adventsgrejerna upp och jag ska försöka göra en krans att hänga på dörren..

Ha en skön vecka allihop!

Kram

.Öppna kändisar.

Heja heja - lyckades på sista IVF-försöket.

.Sjuka barn.

Två killar på strax under 6 månader med maginfluensa och en sambo med maginfluensa. Och en mamma som ska opereras imorgon..

Giv mig styrka och låt mig inte insjukna!

.Cellförändringar.

Som ni vet visade cellprovet jag tog på efterkontrollen cellförändringar och ytterligare en kontroll gjordes. I tisdags fick jag besked om att cellförändringarna är kvar och att jag fått tid för operation på tisdag. (20 november.)

Jag vet att det är vanligt och att det förhoppningsvis är helt ofarligt. Men såklart får jag katastroftankar emellanåt.
Min mormor dog för 2 1/2 år sedan av cancer i livmodern och äggstockarna som spred sig. Att jag haft ont i ryggen/magen några veckor lugnar ju inte direkt ner. (Inte ryggvärk utan något annat difust.)

Under den mesta delen av tiden är jag ändå ganska lugn. Kan ju inte göra så mycket nu, utan får invänta operationen och sen beskedet av analysen som görs av det man skär bort, som kommer 6-8 veckor senare... Men sen kommer tankarna; "Tänk om".

Så, lite jobbiga tankar - men försöker så gott det går "bara" flyta med..

.Bara i drömmarna.

Nu närmar sig julen. Den förhatliga högtiden när man fortfarande längtar. Tanken på att vi ska få fira jul med två små killar är helt magisk. Något som tidigare bara fanns i drömmarna.

Förra julafton startade jag med några spyor, det tänker jag inte göra i år. Vi ska ha en lugn och mysig jul. Och jag ska julpynta och ha julgran - förra året tror jag att jag fick fram typ två tomtar mellan illamåendet.

Nu har vi för övrigt varit hemma utan pappan i lite mer än två veckor. Och det går faktiskt riktigt bra. Skönt att inte behöva anpassa sig och ta hänsyn till varandra hela tiden - även om vi såklart saknar honom emellanåt.
Särskilt när natten varit som inatt - max ett par timmars sömn och med migränliknande huvudvärk. Killarna har höstblåsor och Ture håller på att få tand nummer 2.
Men jag försöker plocka fram energin från igår - den som var bubblande och uppfyllande. En oväntad soldag med massor otvunget pysslande.

Fick både städat, tvättat, myst, promenerat, lunchat med pappan och morfarn. Trots sjuka killar. Och inget kändes jobbigt. Avslutade kvällen med en timmas grym tennis.

Men allt är inte bara bra. Men jag skriver om det dåliga i ett eget inlägg.

Trevlig helg - till er som fortfarande kikar in trots dålig uppdatering! :)

.Dagens bästa.

Min fina fina bloggvän J(http://jeanequidote.blogspot.com.) som följt mig i vått och torrt i flera år, har idag fått mig att böla av glädje. Efter åratal av kämpande med IVF och nu ÄD tjoffar hon upp en bild på ett positivt gravtest på morgonkvisten. UNDERBART!!!

Hon är beviset på att man inte ska ge upp. Plötsligt händer det!

Massor med grattis återigen!

Kramar

.Föräldraledig tvillingmamma.

Den 1 november började A jobba igen och vi är numera ensamma på dagarna. Än så länge har det gått kanon, men idag är det galet tufft.

Ture fick sin första tand i mitten av förra veckan, och nu verkar det vara fler på g. Feber och superdålig sömn tre nätter nu = slutkörd mamma.

Hoppas på bra vila i eftermiddag så även jag kan gå sova en skvätt.

Annars rullar allt på, även om dygnet har för få timmar.

Snart 6 månader har dom blivit och det blir verkligen roligare och roligare. Tårarna rinner titt som tätt av tacksamhet och kärlek - vi kan inte säga det tillräckligt många gånger - tänk att det gick till slut!

För er som saknar oss - håll utkik i media - vi kommer dyka upp på ett par ställen. Återkommer såklart när jag vet/får säga lite mer!

Kram på er