tisdag 18 december 2012

.Känslostormar.

De senaste dagarna har mammakänslorna och Sara-känslorna stormat mer än någonsin.

Jag sörjer att bebistiden går så fort, samtidigt som det är så fantastiskt roligt och häftigt att följa deras utveckling. Snart är det dags att byta ut liggdelen till sittdel, sänka spjälsängen och byta babyskydden mot bilbarnstolar.

Jag kan inte låta bli att fälla en tår eller två över att jag inte hinner med, och att det kanske är första och sista gången vi upplever detta.

Samtidigt är vi så otroligt tacksamma över att vi ens får uppleva detta EN gång. Och att ha blivit välsignade med TVÅ mirakel är mer än fantastiskt. Att se deras samspel och kärlek är så galet häftigt.

Jag tror mycket av känslostormarna toppas av att jag har ordentlig dödsångest ibland. Väntar på svar från analysen efter operationen - och har ofta ont i magen.(Tror det blir värre av psyket, men har haft ont i magen hela hösten.)

Så, nu försöker vi njuta av jul och nyår och hoppas sen på bra besked i mitten av januari.

Ha en fin tisdag!!

14 kommentarer:

  1. Ja fifasiken vad tiden rusar...förstår precis hur du menar.
    Tyvärr känner jag också den där dödsångesten ibland, av ingen anledning, men den finns.
    Rädslan för att min dotter ska få växa upp utan mig och vise versa...

    Håller tummarna , och är rätt säker på, att operationen gått bra och att man fått bort allt.
    Massa kramar

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack vännen! Ja, man har ju en annan oro nu när man är mamma (omg, VI är mammor!!!) att man ska råka ut för något..

      Men, mycket kan man ju inte påverka så man får nog försöka leva i nuet och försöka att inte oroa sig för saker som man inte vet någonting om..

      Kramar

      Radera
  2. Hörru Sara! Jag känner igen mig, såklart, men om man inte får fler egna barn får man se fram emot alla andra bebisar man kan gosa med. Barnbarn kanske? :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Precis kloka Fia! Då kan man ju lämna tillbaka dom när det blir grinigt eller man vill sova :-)

      Radera
  3. BTW, kul att höra din röst i radion idag! Väl talat! Synd bara att de fick det att låta som att man automatiskt gör IVF när man inte kan få barn. Det beror ju på vad utredningen visar.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, håller med. Hon var nog här nästan två timmar så hoppas det blir liiite mer vinkling på det hela i dagens program...

      Sen gjorde vi ju inte tre försök efter missfallen utan sex, så det stämde ju inte heller - men kanske inte så lätt att få ihop allt :)

      Radera
  4. Förstår verkligen känslan! Jag är så tacksam över att vi ska få uppleva en till bebis här hemma, men redan har jag ångest över att sen är det över och bara att haka på framåt.

    Hoppas så att du får ett bra besked i januari, och att ni får en härlig jul därmellan.

    Kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, man vill ju bara frysa tiden samtidigt som det ju är så himla kul att se dom upptäcka saker och utvecklas. För att inte tala om hur häftigt det är att föda barn. Och bära ett barn.(Även om jag kanske inte riktigt hade min "dröm-graviditet".)

      Nej, vi får vara glada för det vi fått och ta framtiden som den kommer, mycket kan man ju faktiskt inte påverka.

      Kram blivande två-barns-mamman!! (Tänk om man vetat det nät man höll på och kämpade, vad mycket lättare det varit då!)

      Radera
  5. Kan det onda vara efter förlossningen? Jag har definitivt rest-ont från den. Min andra återkontroll efter op kom med posten idag. Allt bra. Så nu är det bara en till kontroll om ett år och sedan kan jag återgå till att testa var tredje...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kanske - ingen aning. Eller så är det psykiskt.

      Skönt att det säg bra ut - heja! Och tack för senast! :)

      Kram

      Radera
  6. Har förstått det du säger, att tiden går så fort, att man glömmer hur små de var... njut av nu när du kan, den här tiden ska också passera.

    Jag önskar av hela mitt hjärta (och kan inte ens tänka någon annan tanke) att allt ska vara bra, att du ska vara frisk nu. Jag tror det.

    Kram till dig Sara!

    SvaraRadera
  7. Jag fick göra en likadan operation 4 månader efter min förlossning och det var så bråttom och hej å hå så vi blev inlagda alla tre över dagen (jag+ pappan och vår 4 månaders pga helamning). Ett antal veckor efter fick jag ett brev hem att det bortopererade var helt utan anmärkning....då var jag först lite arg. Alla dessa känslor i onödan men samtidigt glad att man inte chansar. Nu i november var jag på återkontroll och jag var helt "frisk"!

    Detta ändrar ju inte ditt resultat eller känsla men vill förmedla det att även om sjukvården drar igång rejält kan det visa sig att allt slutar oväntat bra :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Linda! Såna här kommentarer är guld värda!

      Radera