Det är tufft att vara tvillingmorsa. Säkerligen tuffare än enlingsmorsa. Det underlättar inte direkt när pappa A inte underlättar/avlastar/tar ansvar utan mer anser att han jobbar heltid, försörjer och sen vill vara lite ledig någon gång också...
När man är föräldraledig så har man jouren dygnet runt 7 dagar i veckan tydligen.
Fast, jag vill inte vara bitter eller sur för det för jag älskar livet jag lever, men ibland, efter att ha sprungit x antal gånger på natten, matat 3-4 mål på natten, haft två barn som är förkylda och får tänder = ganska gnälliga, inte hunnit äta ordentligt och bara känna sig helt slut - då får man gnälla lite.
Andra bloggar om gemensamma utflykter på helgerna, restaurangbesök och mys i soffan - hos oss umgås vi nog knappt för stunden. Men - det blir bättre.(Och ska jag vara självkritisk är det nog inte så lätt att ta initiativ när mamman gärna lägger sig i.)
Men - lite avlastning helt spontant, eller annan omtanke skulle göra mig sååå glad.
Jag kan inte förstå men jag kan tänka mig hur det måste vara med två! Jag vill dra mig själv i håret med en vissa dagar och ibland står jag och väntar vid dörren när mannen kommer hem bara för att få avlastning. Kan han inte ta helgerna så du får sova ut lite?
SvaraRaderaMin svägerska har tvillingar och hon säger att hon knappt sov den första tiden men det blir bättre!
Sååååå himla söta dina gossar är! Styrkekramar
Tack tjejen! Man kan ju tycks han kunde ta helgerna ibland - men ja, jag har väl curlat honom eller nåt :)
RaderaTur gårdagens dip åtminstone känns lite bättre idag..
Kram
Jodå, att vara tvillingmorsa är jobbigare.....har levande bevis på det här hemma då syrran bor här tillfälligt och de har ju tvillingtjejer. Men så roligt att se de ihop, att vara tvilling är speciellt! Tänk vad coolt när de börjar bli 3-4 år.....då har syrran planerat leva. Många som själva har tvillingar har sagt att vid 3 års åldern börjar man få ett liv igen. Så det är bara att hålla ut!
SvaraRaderaHoppas de mörka molnen håller sig borta vid horisonten. De är så grymt jobbiga när de kommer! Se till att sova så fort du har möjlighet....sömnlöshet kan knockade vem som helst, även den starkaste!
Kan känna igen det där med avlastning. Men jag är "hård" att även jag ska få "bara vara". Så nu försöker vi dela upp den tiden han är hemma efter jobbet. Det är supeviktigt så man inte tappar bort sig själv.
KRAM
Att vara föräldraledig är definitivt ingen semester! Känner igen mig så väl. Det är viktigt att man får lite egen tid och att man tar sig lite vuxentid, bara mamman och pappan. Ibland är det inte lätt att få ihop livspusslet. Det viktigaste är att man inte tappar bort varann på vägen. Småbarnsåren är tuffa.
SvaraRaderaHär har bröderna bus hunnit bli 7 och 9 år. Idag kan mannen och jag gå en promenad tillsammans och barnen är kvar hemma och leker själva. Det är lyxigt! Samtidigt som man saknar småbarnsåren. Varje ålder har sin tjusning. Och som tur är minns man bäst de mysiga roliga stunderna!
Kram Lotta
En kompis till mig, E, fick barn för 11 år sedan. Hennes man kom hem en dag från jobbet, jätteirriterad för att hon inte hunnit städa. Hon försökte förklara att hon verkligen inte hunnit (och då pratar vi om ETT barn), att hon bara matat och skött markservicen. Han förstod inte. Ett år senare (och då utan amning), när han själv var föräldraledig, bad han henne om ursäkt. Han förstod. Han förstod att det var ett heltidsjobb, mer än ett heltidsjobb. Men kanske måste man få den lärdomen själv.
SvaraRaderaÄr helt säker på att A är en fin och fantastisk man, men kanske måste han vara lite föräldraledig innan ni kan "snacka" :)
Skickar en stor kram!
Känner igen!
SvaraRaderaJobbigt att behöva lägga energi på det också, utöver pojkarna menar jag. Vi ska, när mannen väl är hemma igen, ha listor och poängsystem. För ingen blir glad av att jag är sur.
"Happy Wife - Happy Life" som en kompis brukar säga :-)))
Kram!
Så upprörd jag blev he he he
SvaraRaderaJag har ju "bara" men eftersom hon vaknade 4-6 ggr/natt i ett år så vet jag vad sömnbrist kan göra med en.... Klart han måste hjälpa dig mer, han har ingen aning om hur mycket jobb du har! En dag i veckan tycker jag gott du kan kräva få sova på natten och få sovmorgon (lördagar?)
Ni måste prata ordentligt tycker jag - den som är föräldrarledig ska inte behöva ta hela lasset även om man så klart måste förstå att den som jobbar tycker att han/hon också måste få vara lite ledig efter jobbet. Min man hjälper mig på kvällar och helger men vi har i o f delat på hushållet och allt annat alltid även innan vi lyckades få Vilda. Jag kan gå en hel dag ibland utan att knappt hinna klä mig än mindre ta disken och gå ut med soporna - krafterna finns inte och barn tar så mkt mer tid än man fattade förut... När jag var gravid trodde jag att jag som föräldrarledig skulle måla om köket, sy massor på företaget, baka varje vecka, städa vinden osv - jo tjena! ;-)
Jag tycker du ska prata ordentligt med honom även om det förstås kommer protesteras. Men du det där med att göra en massa på helgerna... När min man väl är hemma och vi har helg då orkar ingen av oss speciellt mkt nu för tiden- sitta en stund framför soffan och käka chips och bara "vara" är såååå skönt att det ska mycket till för att få oss iväg nån stans :-) Ofta uppfattar man nog i bloggar på fb osv att alla andra göra så mkt och har det så himla bra - men verkligheten är ju ofta en annan. De flesta par tjafsar väl om arbetsbördan när man har småbarn (även vi) och det är ju tufft - ännu jobbigare när man har två små underbara "monster" förstås! Men A får nog allt ställa upp lite mer - en slutkörd mamma är ju inte kul för honom heller....
Stå på dig och se till att få lite avlastning tjejen!
Stora kramar
Jag har varit FL själv sen 5 dagar efter våra killar föddes. Det var jättetufft i början så pappa riktigt sprang hem för att hjälpa mig. Vi har bestämt oss för att dela lika efter jobbet. Sen får han sova lite extra ibland men han är vaken nästan varje nattmatning även när han jobbar. Ofta har jag det tuffare hemma än han har på jobbet. Att ha lunch och fikaraster är ju lyx t ex. Min man har större behov av egentid och blir odräglig om han inte får det så jag låter honom få det ibland trots att jag aldrig har egentid. Dock har han fått för sig att tenta en kurs i maj (hallå pucko tänker jag, fel tidpunkt i livet) som han inte måste och jag är hård på att påpeka att hans pluggtid är hans egentid. Om han dessutom vill ha tid framför en tv etc är det hans problem tycker jag. Att vara tvillingpappa är inte samma som att vara enlingspappa och att inte hjälpa mig är respektlöst mot både mig och barnen tycker jag... Som du kanske fattar har vi haft en del diskussioner här också... Vet hur du känner det, prata med honom. Det går säkert att lösa!
SvaraRaderaKan bara fantisera om hur det skulle vara med två småttingar i samma livsfas... I synnerhet om man inte har barn sedan tidigare och då en viss erfarenhet av vad det innebär att ha spädbarn.
SvaraRaderaNär vi fick vår första mycket efterlängtade pys var relationen mellan mig och min man helt överjävlig och vi var på väg att skiljas. Han ville så mycket vad gällde sonen och blev rejält besviken över att det inte blev som han hade tänkt. Med vårt andra barn, som kom i mitten av december, har det varit mycket enklare. Min man tar hand om vår stora kille, jag tar hand om lillebror. Det innebär att ingen av oss får sova, men båda åtminstone får några timmars sömn i stöten. Vi delar på hushållssysslorna ganska bra, och jag ser till att både han och jag får lite egentid (min egentid tar jag när lillpys sover och storpys är på förskolan).
Min kompis som bloggar på vilahamn.blogspot.com har tvillingar. Hon och hennes man delade upp nätterna, och tog varannan natt var, när twinsen var små. De jobbade mycket med att synka barnen så att de fick mat samtidigt, för att slippa ett evigt springande in och ut ur sovrummet.
Det är ju också viktigt att mannen knyter en bra kontakt med barnen, och det får han bara om han är närvarande och deltar aktivt i allt som rör barnen.
...även om det är en klen tröst - det blir bättre. Första året är värst, sedan blir barnen lite lättare att ha att göra med fram till trotsåldern. Och när man kommer dit kan man i alla fall PRATA med dem så att de förstår, även om det inte alltid håller med.
Kramisar
Förstår att du har det tufft men även fast man jobbar tycker jag att man ska dela på ansvaret. Det är jobbigare att vara hemma med två barn (eller ett för den delen) än att gå till jobbet liksom. På helgerna ger vi varandra var sin sovmorgon till exempel och när Vide var riktigt liten och vaknade på nätterna så hjälptes vi åt. Håkan somnar liksom om direkt även fast han har varit uppe till skillnad från mig.
SvaraRaderaStor kram till dig!
Hej! I perioder är det jättetufft. Är trött på gnäll och kläng - mest för att det är så svårt att hantera två samtidigt! Vi har inte problem med nätter och får några timmar själva varje dag, men jag drar mig för att göra utflykter ensam med tjejerna, så rätt instängt.
SvaraRaderaMen för varje månad blir det lättare! När de sover bättre, inte ammar på dagen, sitter själva, kan leka lite själva, går, inte ska ha mosad mat, inte behöver så många vilor... Det blir bra!
Jag kan sakna att få avlastning med. Att kunna få styra själv att man vid en viss tidpunkt är fri, inte behöver koncentrera sig på barnet utan kan slappna av och göra det man känner för. Min sambo kan väl hjälpa till ibland, men sällan när jag behöver det som mest. Tänk då att ha haft 2, jag hade aldrig pallat! Beundrar dig.
SvaraRaderaKänner igen det du skriver från att bara ha haft ett barn, förstår att det är mer än dubbelt så tufft med tvillingar. När man är föräldraledig så är det ju lika mycket ett jobb, bara annorlunda. Att man kan gå och fika med andra föräldralediga mitt på dagen vissa dagar och andra hinner man inte ens borsta tänderna. Minns att det var en hel del tjafs, framför allt för att maken ofta fick sovmorgon på helgen, men aldrig jag. Jag var såå avis på de föräldrar som verkade dela mer lika och som fick en "sovmorgonsdag" var på helgen.
SvaraRaderaFår se hur det blir nu när vi fått två här hemma, men tror att det har varit superbra att vi delade i princip lika på föräldraledigheten och att det kommer att ge effekt nu.
Det är jobbigt att vara föräldraledig med tvillingar. Tror man inte kan förstå riktigt hur jobbigt förrän man är det själv. Jag har varit hemma själv med våra tvillingar sedan de var drygt en månad. Jag höll på att knäcka ihop totalt i början men då tog deras pappa nätterna själv några gånger så jag fick sova ut. Guld värt!
SvaraRaderaAnnars har vi delat på ansvaret så gott det går när pappan inte varit på jobbet.
Och angående fika etc..vi är mest hemma. Lite trist men det är mycket omständligare med tvillingar än med "bara" en...hade varit trevligt att göra mer med tvillingarna men antar att det får vänta till de blir lite större :)
Men det är häftigt att vara tvillingmamma!!!
/en till tvillingmamma (med 6 månader gamla killar)
Fy va tråkigt att han inte vill hjälpa till mer :( Hoppas han förstår hur intensivt det är att gå hemma hela dagarna med två små och att han ändrar sitt tankesätt lite. Kram
SvaraRadera