.Året var 2012.

Tiden går fort när man har roligt. Och 2012 har varit ett helt fantastiskt år. Det är året med stort Å.

Det var tufft och fantastiskt fram till 25 maj med mycket oro, ångest och lite deppiga dagar av att få ligga ner stora delar av graviditeten. Men också så fantastiskt att äntligen få uppleva en graviditet och förbereda sig för att bli mamma. Att få välsignas med en växande mage och sparkande bebisar.

När våren övergick till försommar, när äppelträden stod i full blom och vädret betedde sig som högsommar hände det där jag fantiserat om i så många år. Förlossningen startade - trots att jag inte alls trodde det var dags. En blödning som jag viftade bort och inte ens ville kontakta förlossningen för.(Jag hade ju noll känningar.)
Tur var det nog att min fina vän sa åt mig att åtminstone ringa och prata med dom.

8 cm öppen och inga känningar. 6 timmar senare är båda killarna ute efter några timmar som var det häftigaste jag varit med om.

Jag och Andreas är föräldrar. Vi är en familj med två små barn.

Efter det väntade några jobbiga, mysiga och underbara spädbarnsmånader. Vi försöker njuta så mycket vi bara förmår i röran av amning, bajsblöjor och sömnbrist.

Sommaren rullar förbi utan att vi reflekterar så mycket över den. Vem bryr sig om vädret när solen skiner inombords liksom!

Hösten kommer smygandes och våra fina pojkar blir större, och fantastiskt roliga. Andreas får nytt jobb och börjar jobba 1 november.

Jag har nu varit hemma själv med mina juveler i två månader och det är så jäkla kul rent ut sagt.(Inte alltid såklart, men till största delen.) Att se dom utvecklas, var och en för sig.(Dom är sååååå olika.) Men också tillsammans. Deras band är så otroligt starkt och värmer mitt hjärta lite extra varje dag.

Förutom vår vardag med barnen så har jag tyvärr liiite mörka moln vid horisonten. Jag vet inte än om dom kommer dra in med full kraft eller bara dra förbi.

I samband med efterkontrollen gjordes ett cellprov som visade cellförändringar. Ytterligare ett prov togs med samma resultat. Den 20 november opererades jag och nu väntar jag på analysen av dessa.(Dödsångest big time vissa stunder - medans vissa stunder känns bra.)

Men, 2013 ska bli ett lika bra år som 2012. Så är det bara. På schemat väntar dop, ettårskalas och massa bus, tid för tråkigheter finns helt enkelt inte..

Gott Nytt År önskar familjen Andersson/ Olsson!