Idag är det 24 dagar kvar tills Ture och Sixten ska börja förskolan. Och som jag längtar. Och vilken ångest jag har.
Dom är såå redo. Är precis överallt, gör precis allt dom inte får, klättrar, slänger saker och bråkar. Driver mig till vansinne.
Samtidigt som vi har det alldeles fantastiskt. Vi kramas, busar, upptäcker saker, bygger med duplo, är ute och upptäcker ännu mer saker.
Ska det här vara enda tiden i livet son heltidsföräldraledig?
Det skär i hjärtat när jag tänker på det. Samtidigt som att börja jobba 60%, och att unna mina barn att få utvecklas på ett sätt jag bara tror dom kan göra tillsammans med andra barn på förskolan, stimuleras och lära sig ännu mer, det är också viktigt. Och det är dags.
Men i smyg önskar jag att jag ska få uppleva detta igen. Med ett syskon.
MEN, nu är nu, och det är det enda vi med säkerhet har. Så jag försöker njuta och vara tacksam över det. Vad som än händer är vi ändå tvåbarnsföräldrar.