Det är så självklart att dom finns och är våra. Som om dom alltid har funnits. Samtidigt som kroppen minns smärtan och längtan när dom inte fanns. När vi inte visste att dom skulle finnas.
Och vi är så tacksamma. Så tacksamma att det inte ens går beskriva. Och framförallt - vi känner oss så himla nöjda.
Jag trodde att framförallt jag skulle börja känna bebissug igen. Särskilt nu när det börjar dyka upp syskonförsök i IVF-världen. Och även bland mina vänner i "verkliga livet". Men nej, noll. Zero. Ingen avundsjuka eller missunnsamhet, utan bara glädje för dom och ett lugn inom mig själv. En nöjsamhet som är obeskrivligt skön att känna och vara i. Att inte jaga det "alla andra" har. Utan bara vara precis där jag vill vara, med dom jag vill vara med.
Jag är tvåbarns-mamma. Och det kommer jag alltid vara. Kanske kommer vi en dag vilja försöka igen, men det får framtiden utvisa. Men oavsett så är jag mamma.
Till världens finaste tvillingkillar.
Skönt att känna tacksamhet och att få vara nöjd! Ni förtjänar det.
SvaraRadera'Ure & Ixten! Om en månad kommer ni till Lund och då ska ni få mysa med katterna och busa med moster! Puss älsklingar, moster saknar er.
SvaraRaderaJaaa, det är du Sara - mamma till världens finaste tvillingkillar! Så fint skrivet.
SvaraRaderaKramar!
Ja, dom är verkligen jättefina! Och så underbart det är att äntligen få vara mamma :). Roligt att få fortsätta följa er!
SvaraRaderaGrattis till pojkarna och till er, fina tvillingföräldrar! ♥ Skönt att situationen känns hanterbar när det börjar pratas syskon - kanske för att ni "redan" har två :-)
SvaraRaderaKram!
Citerar mina barns kusiner som också är twins; "tvillingar är bääääst!"
SvaraRadera