Nu har Ture börjat bli heeeelt hysterisk när jag lägger honom. Hållt på i tre veckor, och nu får jag sitta där inne. Han somnade som vanligt två kvällar förra veckan men nu är det likadant igen. Igår testade A att göra en grej, och vips så sov han. Likadant ikväll, dock vaknade han efter ett par minuter och när jag gick in vart det samma visa igen - HYSTERISK när jag lämnar rummet. A gick in igen och då sov han på 10 sekunder typ.
Jag känner mig typ sämst, och börjar få ångest för läggningarna. Någon med tips eller erfarenhet?
Känner igen mig! Minns hur det var när E var mindre. Mina läggningar var långa och segdragna, makens gick supersnabbt. (Vi har alltid legat hos henne tills hon somnat.) Jag minns särskilt perioden när han kunde lägga henne och gå ut och hon somnade själv, det gick aldrig när jag testade. Nu för tiden är det mer lika, lika bra eller lika illa berodende på period. Har tyvärr inga konkreta råd att ge förutom att faserna brukar ju ge med sig även om det aldrig känns så mitt uppe i dem.
SvaraRaderaIbland är det skönt att bara höra att andra har det likadant.(Även om man ju vet det.)
RaderaJag hoppas det går över, igår och idag är jag ensam med dom igår soc båda barnen efter 15 minuter så det var ju ändå ok.. :)
Kramar
Det kan mycket väl vara så att han är inne i en "fas" där han inte vill att du lämnar honom. Om du inte tycker det är allt för jobbigt att sitta där, så har min erfarenhet lärt mig att "närhetsbehov" bäst mättas och stillas av just det- närhet! Barn "trotsar" bara med dem de älskar mest, som de vet älskar dem oavsett vilka känslor de visar (enligt psykologerna) så se det som en kärleksförklaring!
SvaraRaderaTACK för din kommentar, den har gett mig mycket tröst de har dagarna. Oc jag tror att vi kaaanske ser ljuset i tunneln. Igår sov båda barnen efter 15 min.(Ja var själv med dom.)
RaderaKram
Min gissning är att det är tillfälligt. K var så en vecka. Fortsätt med era vanliga rutiner, de är tryggheten, så blir det bra när monstren försvinner igen.
SvaraRaderaJa, jag försöker köra som jag alltid gjort då det känns fel att ändra på läggningsrutinerna. Går in oftare bara när han är så ledsen.
SvaraRaderaMen jag tror vi är påväg *pepparpeppar* åt rätt håll.
Vill ju att han ska vara trygg och kunna somna själv för både hans och vår skull! ❤