Om mindre än två dygn är jag fru. Gift. En ärbar kvinna. :)
Och jag är skitnervös. Jag har sagt att jag inte är det, men insåg nu när jag pratade med prästen att jag är riktigt riktigt pirrig och nervös. På ett bra sätt.
Som jag skrev i ett tidigare inlägg så är jag otroligt lycklig. Vi lyckades till slut. Vi har två fantastiska barn. Den här resan har varit ett helvete, MEN, den formade oss till dom vi är idag. Och vi tog oss igenom det och ut på andra sidan.
Så - när det här inlägget publiceras, om det publiceras, är vi familjen Olsson. En enhet även på pappret.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar