.Lugnare.

Tack! Jag känner mig lite lugnare efter era kommentarer och historier. Försöker njuta av nuet istället.

Jag har fått tid för kontroll redan på måndag så det känns skönt att inte behöva vänta så länge. Så nu hoppas jag tiden skuttar fram dit och att det inte är något farligt.

.Oroa dig inte.

I samband med min efterkontroll lämnade jag ett cellprov. Idag fick jag en kallelse till sjukhuset pga misstänkta cellförändringar.

Det KAN vara tecken på cancer. Och det KAN vara helt ofarligt. Och jag ska INTE oroa mig. Står det i brevet.

Okej - det är ju lätt.

Livrädd var ordet.

.Vi tävlar.

Vi är med och tävlar i Babyshops tävling. Med bilden nedan.

Har ni FB - rösta gärna under länken, om ni vill. :)

http://goo.gl/MxcMi

.Snabbkik.

• Ture har sovit hela natten tre nätter i rad
• Vi har barnvakt ända till imorgon eftermiddag, första gången över natt.
• Vi ska gå ut och äta nu och sen kanske dricka ett par öl på stans uteställe
• I övrigt har vi varit på läkarbesök i veckan, och ska på ett till på måndag. Inga farliga grejer, men berättar mer i ett eget inlägg.

• Vi älskar vårt liv - efterlängtade fantastiska tvillingarna. *Älskar*

.Debuten.

Ikväll har jag gjort tennisdebut efter ungefär 1 1/2 års uppehåll. Och på måndag är det innebandy som gäller.

Superkul - men gissa vem som kommer ha grym träningsvärk imorgon..

Tur barnen ska ha barnvakt över natt för första gången imorgon. Spännande, lite pirrigt och skönt!

.En gång är ingen gång...

Tack för era kloka kommentarer, jag har svarat er under inlägget.

Någon frågade om sömnen, och tack och lov fungerar den utmärkt, åtminstone på nätterna.

Dom lägger sig runt 19.30 och Sixten sover hela natten. Brukar vakna mellan 6-7.
Ture har senaste 10 dagarna endast vaknat en gång, runt 2. Så det fungerar fint, och natten till idag har han för första gången sovit en hel natt! Heja heja!

Men, en gång är ingen gång... :-)

.Otillräcklig och frustrerad.

Ibland känner jag/vi oss så otillräckliga och frustrerade.

Killarna är nog generellt sett ganska nöjda, men ibland är det gnäll konstant, och att dessa dagar inte bli frustrerad är stört omöjligt.

Att mata ett barn, medan den ena skriker.(Om man är ensam med dom.) Mata klart det första barnet och lägga. Mata det andra barnet och lägga det. Då vaknar det första barnet. Och så håller det på. Ibland blir jag tokig, och är så trött att jag vill gråta.

Vi hjälps såklart åt, men vissa dagar har A behövt jobba, och vissa dagar har någon av oss tagit lite egentid. Något vi prioriterar då ett par timmar i svampskogen för mig ger massa energi, på samma sätt som ett par timmars tennis för A är guld värt.
Lite andningshål som ger T och S gladare föräldrar.

Jag tror ingen förstår hur jobbigt det är att ha två spädbarn att ta hand. Förutom ni som också har det såklart. :)

Jag älskar dom över allt annat i hela världen, och oftast går det väldigt bra, men under tillväxtsprången eller utvecklingsfaserna tar dom nästan knäcken på oss.

Det är ofta väldigt kul också, särskilt nu när dom börjat visa intresse för varandra. Ture lyser upp som en sol om man sätter/ställer sig med Sixten framför honom. Såååå gulligt.

Jag förstår att ett sånt här inlägg kanske sticker i ögonen på vissa, men MÅSTE skriva av mig lite.

Så, nu har jag gjort det. :-)