måndag 25 juni 2012

.En månad.

Idag är det en månad sen ni kom. Det känns som det bara gått typ en kvart, och det känns som det gått en livstid. Som om ni alltid varit hos oss.

Vi förstår nu varför det tog så lång tid. Varför vi fick kämpa och vänta så länge. Det var för att vi väntade på just er. De finaste pojkarna man kan tänka sig.

Mamma och pappa älskar er till månen och tillbaka. 

2 kommentarer:

  1. Känner igen känslan. Tiden står stilla på samma gång som den springer iväg.

    SvaraRadera